henkescancer.blogg.se

Efter att ha promenerat i korridoren med fysioterapeutens vakande öga. Så blir det mer normalt. Om det nu kan bli det när man ligger på neuroavdelningen. På fredagen kommer neurokirurgen, hen som var ansvarig vid operationen. Kirurgen berättar att operationen gått bra, men att det är två tumörer kvar i huvudet. Det betyder att det som de först inte var säker på huruvida det var en tumör eller ej. Det var en tumör. Jag upplevs i varje fall som så pass pigg att jag kan få åka hem under morgondagen. Vi bestämmer även datum för suturtagning och återbesök vilket ska ske måndagen den 20/12. Trots det tunga beskedet att det var en tumör mer än vad det bästa alternativet så känns det väldigt skönt att få komma hem och att jag bedöms vara väldigt pigg. Trots att jag är pigg blir sjukskrivningen två månader, alltså till den sista januari. Så mycket för ”väldigt pigg”.  

 

Under fredagen ringer de även från ”dagkirurgen”. De har fått en remiss från onkologen om att ta bort förändringen på halsen och vill göra det kommande onsdag. Jag som inte riktigt vet vad jag tackat ja till tackar bara ja till allt. Detta för att jag hade svårt att få med mig allt personen i telefonen sa. Sent på eftermiddagen ringer en av onkologerna som jag träffat mycket. Hen förklarar lite vad planen just nu är. Det blir mest troligt strålning av tumörerna som sitter kvar i huvudet och de hoppas att de kan få bort båda två med strålning. Vidare berättar onkologen att de kommer mest troligt höra av sig från ”dagkirurgen” ganska snart, hen satt nämligen och skulle skriva en remiss dit efter vi hade lagt på. Jag berättar då att de ringde tidigare under eftermiddagen och att jag skulle dit på onsdag. Det visar sig att under den multidisciplinära konferensen som hölls på torsdagen så har en från ”dagkirurgen” närvarat och således löst en kallelse själv. De tror baserat på bilder att även det är en metastas. Det skrivs även en remiss till för strålning.

 

Remissen till ”dagkirurgen” som egentligen är plastikkirugin skrivs mycket riktigt på fredagen. Den godkänns på måndagen. Helgen hemma går bra, inte för att jag är så aktiv. Jag har ganska ont i svanskotan och har svårt att röra mig. Detta släpper sakteligen och snart kan jag fälla upp toasitsen utan att använda fötterna. Jag har så småningom återfått förmågan att böja mig ner.                

 

Så blir det onsdag och dags för att bli av med ännu en bit av huden i halsområdet på vänstersida. Jag har fått den första operationstid för dagen. 07:30 ska jag vara på plats. Blir såklart någon halvminut sen. Detta för att jag inte kunde hitta mina skor (då någon hade lagt dem i fel garderob och inte informerat mig). Får byta om och sedan sitta i det lilla väntrummet, där är det bara två fåtöljer. Runt 08 kommer kirurgen och känner lite på mig samt berättar att de snart borde vara redo, max en halvtimme. Jag är såklart svintrött så utan en tanke på hur det ser ut slumrar jag till där i väntrummet. Vaknar till och klockan är nästan nio. Jag får då reda på att de har sjukdom bland operationssköterskorna och att min operation är försenad. Så småningom får jag åka ner till öron, näsa, hals för operationen. Jag ombeds ligga så halsens vänstersida är uppåt. Den logiken löser till och med jag. Då ska det tvättas. Eftersom förändringen sitter precis nedanför örat så tvättas även örat. Det är så mycket sprit att hörseln bedövas rejält. Så jag ligger nu med ett öra tryckt mot britsen och ett som är dränkt i sprit. Jag har verkligen supersvårt att höra vad sköterskan säger. Hen gör allt för att småprata, antagligen för att jag ska bli lugn och avslappnad. Problemet är som sagt att jag har svårt att höra vad hen frågar om. Sen kommer kirurgen, samma som jag pratade med vid 08. Med sig har hen en student och jag får således frågan om det går bra. Det gör det alltid. För om en student är med är ordinarie läkare extra noggrann. De är såklart noggranna annars också. Skillnaden är att nu förklarar läkaren för studenten vad de gör och jag kan då tjuvlyssna. Om jag inte hade nedsatt hörsel för stunden. Det bedövas och sedan skärs det bort. Allt är klart på under tjugo minuter. Det är sytt med suturer som ska försvinna av sig självt. Så inget planerat återbesök. Knölen skickas till patologen och jag ska så småningom få reda på att det var en melanommetastas. Även där.

 

Den 20/12 är det dags för återbesök hos neurokirurgen. Det är inte lätt att hålla isär alla olika kirurger. Nu ska det tas staples och suturerna på huvudet. Jag är i god tid, nästan en hel kvart tidig. Trots det snabbt in på ett rum. Kirurgen kommer såklart prick 10 (som var den avtalade tiden). Hen gnäller på ljuset och kallar in en sköterska som ska stå med ficklampan på sin mobil och lysa samtidigt som hen plockar staples. Mest förvånande. Det första hen tar bort sitter helt över på högersida. Det visar sig att snittet de gjort har gått från hårfästet på vänstersida helt över till högersidan. Sedan har de vikt huden framåt. Låter svinäckligt men det har de i alla fall gjort. Än en gång inser jag att jag inte hade fixat vara kirurg. Nåväl efter cirka tio staples börjar jag känna mig lite yr. Frågar om det är många kvar, får svaret. Vi har tagit ungefär hälften. Då frågar jag om jag kan få ligga ner lite i en säng istället för att sitta på en stol, annars ligger jag snart på golvet. Det får jag. Sköterskan tänder då belysningen på 100 % och kirurgen säger typ: ”Oj, vad bra ljus”. Det går ganska bra och jag får lämna, men ska komma tillbaka dagen innan julafton. Om inte kirurgen behöver göra en operation då. På onsdagen ringer de från avdelningen och flyttar tiden till måndagen efter julhelgen. Så jag antar att kirurgen behövdes för någon annan stackare som hade problem med sin hjärna. Precis som jag har.

 

Onsdagen ska jag till strålningen för planering. Det visar sig att planeringen är en röntgen samt utprovning av mask som jag ska ha på mig vid strålningarna. Det är en stor skiva plast som värms i en ugn. Sedan tas den från ugnen och läggs över ansiktet, en liten grej att bita på trycks in i munnen på mig och jag biter således på den varma plasten. Den fästes sedan i britsen i höjd med öronen på respektive sida samt ovanför huvudet. Nedre delen är hakan och när allt är fäst så läggs det blöta och kalla handdukar vilket kyler den ganska snabbt. För tror mig det var väldigt, väldigt varmt när de la på plasten. Allt går bra och jag får reda på att strålningen ska börja den 4/1 och att de gör 10 strålningar. På 14 dagar. Får även min fråga på om jag kommer må dåligt besvarad. Inte i början men mot slutet och veckan/veckorna efter avslutad strålbehandling tenderar folk att må sämre än i början av behandling.

 

Tänkte skriva om fler saker som hände mellan jul och nyår. Men är redan 1200 ord in och då blir inlägget lite väl långt. Imorgon är det strålbehandling på schemat. Kommer uppdatera bloggen när jag har tid och ork. Vågar inte lova något eftersom jag inte har en aning om hur man mår efter varje strålbehandling än mindre om när jag har tid. Jag förväntas få lite besök närmsta dagarna också.