henkescancer.blogg.se

Det blev långt uppehåll haft fullt upp med semester och jobb. Nu har jag hittat en liten lucka och då uppdaterar vi er. Förra inlägget avslutades med att jag tog sista dosen cancermedicin och det nu var fritt fram att dricka öl, vin och annat gott. Helt enkelt rusdrycker i mängder. Sen var det där här med Covid och riskgrupp så blev inga kopiösa mängder med det.

Bara dagar efter avslutad behandling ska jag träffa onkologen. Vi ska väl prata om ditten och lite om datten. Som vanligt. Jag har också klivit av att äta Alvedon var sjätte timme. Klickat ur alla alarm i telefonen och behöver inte tänka på när det ska fastas och när det ska ätas. Jag gnäller fortsatt på att jag har svårt att komma ihåg namn, vad saker heter och tappar ord när jag pratar. Katastrofal muskelkraft och konditionen har jag förlagt. Smärtan är ingen större skillnad men jag påstår att den är marginellt bättre. Troligen mer en förhoppning än en ren lögn. Vi bestämmer också hur kortisonet ska trappas ut. Det skickas en remiss till min vårdcentral om fysioterapeutkontakt. Så att jag kan få tillbaka lite muskelkraft och kanske, kanske hitta konditionen.

I övrigt beskrivs jag som blek och har ett cushingoit utseende. Det betyder att jag har en stadig buk och härliga bröst. Att jag helt enkelt ser ut att ha samlat på mig en rejäl dos av fett och vätska.

Efter någon vecka sitter jag och klickar runt på 1177.se som man ju gör. Då upptäcker jag att jag kan boka tid hos fysioterapeut själv. Sagt och gjort redan nästa dag finns det en tid som passar mig. Dvs på eftermiddagen så jag hinner vakna. När jag kommer in så får jag massor av frågor kring min fysiska status som alltså är som följande utan att få bakslag:

·         Dusch: Max 20 min

·         Promenad: 500 meter

Där börjar vi. Jag får testa lite övningar för att fysion ska få mer information så vi kan göra en realistisk målsättning. Den långsiktiga målsättningen är en fungerande vardag. Där jag inte behöver fundera på hur långt jag kan gå eller för den delen cykla. Kanske t.o.m börja träna på gym eller träna fotboll igen.

Jag klarar av att stå på ett ben i 60 sekunder, tandemstående alltså med en fot framför den andra fixar jag 30 sekunder.

Generellt så är det inte katastrofalt. Lite nedsatt muskelstyrka.

Klarar av att resa mig från en stol till stående 17 gånger på en minut. Jag satsade verkligen allt. Efter skakade benen som om de var bara i minus 200 grader.

Får fyra övningar som jag ska göra 1x5, 2-3 gånger i veckan. Övriga dagar promenera 500 meter.

Resultatet av detta besök blev cirka 16 timmars sömn nästkommande dygn. Inte ett svep men uppdelat. Tog goa tre dagar att återhämta mig så jag kunde göra hushållssysslor.

 Här får jag också ett trevligt brev i posten. Nämligen en bokad tid för vaccinering. Tiden är dessutom på kvällen så jag är definitivt vaken. Det blir en dos Pfizer i armen och märker bara av lite smärta i armen så att jag inte kan sova på den. Men jag har en sida till att ligga på, så det var inget problem. Nästa dag är det borta helt.

Det skickas också en remiss till endokrinmottagning eftersom mina prover varit undermåliga.

En fredag går jag och sambon och handlar. Vi planerar för lite fredagsmys innan jag måste jobba lite. Väl hemma går jag på toa. Sen får jag ett njurslag från helvetet. Ringer 1177 och sköterskan säger ”Det låter som ett njurstensanfall du bör nog åka till akuten”. Sagt och gjort, taxi beställs och jag åker till akuten. Får skriva till min arbetsgivare att jag nog inte kan jobba klart, vilket löstes såklart. Det går inte superfort på akuten, vilket inte är så konstigt. Är inte topprioriterad, vid midnatt får jag äntligen de tunga grejerna och det släpper. Får sova på en brits till kl 06 innan jag får åka hem med stolpiller att stoppa i mig vid mer smärta. Det behövs bara ett piller nästa dag innan det släpper helt och har inte kommit tillbaka sedan dess.

Sedan är det dags för synachten-test hos endokrinmottagningen. Testet görs för att säkerställa att binjurarna producerar tillräckligt med kortisol (vilket är kroppens kortison och det som gör en pigg, i vart fall har jag fått det förklarat så). Inga kortisontabletter innan besöket och det är en positiv och glad sjuksköterska som möter upp mig och frågar om nästan allt. Vi gör det där testet som mest går ut på att något sprutas in och sen väntas det och därefter tas det prover.

Det visar sig att synachten-test inte är min grej. Kortisolnivåerna är inte alls så bra som de ska vara. Det finns lite aktivitet men inget att skriva hem om så att säga. Så då sätts det inte hydrokortison istället som ska likna kroppens egna produktion och i slutändan ska det stimulera binjurarna att börja göra sitt jobb. Det diskuteras också huruvida en MR på hypofysen ska behövas. Så dåligt var det inte så den behövdes inte göras. Det ska göras en nytt test om sex månader. Vi får hoppas att jag klarar det bättre i november.