henkescancer.blogg.se

Taxin släpper av mig vid akuten. Jag kommer in lite efter 22:00, räknar med diverse fylleskador och saker som skulle kunna vänta tills måndag. I väntrummet är det två personer, varav den ena ser ut att försöka sova i ett hörn. Hen blir senare utslängd eftersom det fortsatt är regler om att det bara är föräldrar som får följa med sina barn in på akuten. Vi vuxna, får klara oss själva med telefonkontakt. Det är således ingen kö alls utan jag kommer in direkt i det lilla rummet där anmälan sker. Förklarar min situation och att jag har svårt att röra mig samt att jag börjar bli orolig över att tappa kontroll över uttömning av slaskprodukter som min kropp samlat på sig. Dvs bajseriet och kisseriet. Något jag vid besöket har kontroll på. Blir en ortopedpatient. Det tar cirka fem minuter innan jag fått svara på massa frågor av sjuksköterska och träffat läkaren. Ganska snabbt förklarar läkaren att det mest troliga är att jag har fått nya tumörer och mest troligt så sitter det minst en tumör i ryggmärgen. Sen görs undersökning om min ringmuskel fungerar som den ska. Det betyder finger i rumpan. Den är fortsatt vid mycket god vigör.

 

På grund av den överhängande risken av nya tumörer så bokas en magnetkameraundersökning tidigt på söndagen. Samt en vanlig röntgen, även den tidigt på söndagen. Läkaren säger att de kan göra ett undantag och släppa i väg mig på en permission under natten så jag får sova hemma med tanke på att vi bor så nära sjukhuset. Först ska doktorn prata med alla läkare som kan bli inblandade om hur de ska göra och i vilken ordning. Samt vilken avdelning jag ska ligga på sedan. För nere på ortopedakuten på en brits kan jag inte ligga i flera dagar, utan bör få en säng relativt fort. Spoiler det tog till runt 16:00 på söndagen innan jag fick rum. Läkaren lämnar mitt ”rum” runt 22:45. Det tar till 02:30 innan hen kommer tillbaka och berättar att röntgenplanerna står kvar. Därefter går hen igenom allt det kan vara men att merparten av jourläkarna befarar tumör(er) i ryggmärgen samt risk för nya hjärntumörer. Den långa nattliga jourkonferensen bland flertalet läkarna skrotar också min chans för en fuskpermission. Min nattliga skönhetssömn intas därför på britsen på ortopedakuten.

 

Vid 07:00 väcks jag för att det ska sättas en PVK, något som tenderar vara ett litet problem speciellt när den stora (gröna) nålen ska in i ett kärl. Stjärnan som var sjuksköterska träffar perfekt. Hatten av, den första som lyckats sätta den gröna nålen på första försöket. Får även inta mina morgonmediciner för att sen skickas till vanliga röntgen. Då uppdagas ett problem jag inte visste att jag hade. Mitt vänstra lår och sätesmuskel börjar krampa av att ligga stilla och raklånga. Det gör att jag för första gången har kraftiga problem att ligga stilla, så pass stora problem att personalen blir irriterade. När jag kommer tillbaka till ortopedakuten säger jag att jag måste ha något som kan minska kramperna när jag behöver ligga still. Speciellt med tanke på att magnetkameran inte är lite snabbt in och ut besök. Den är väl cirka fyra gånger så lång som röntgen jag kom ifrån. Där vill jag inte ha suddiga bilder utan glasklara. Jag får Oxynorm snabbverkande tabletter så att jag förhoppningsvis klarar av undersökningen. Magnetkamerafolket får vänta på att tabletten ska få full effekt så att vi inte vaskar en sådan undersökning på grund av stress. Undersökningen går bra. Dels för att jag fått medicinen och att jag kan ligga med lätt böjda ben.

 

Under natten diskuterades även att det kunde bli akutoperation beroende på vad resultaten skulle vara. Därför har jag fastat från 21:00 på lördagen och börjar bli aningen hungrig när klockan närmar sig lunch. På eftermiddagen får jag så äntligen erbjudande om mat. Fick en fin polarklämma. Den svaldes nästan i en tugga. Fika är som godast när det gått nästan 20h sedan jag senast fick i mig något. Kaffet dracks även det upp, men här har Akademiska förbättringspotential. Det diskuteras om att jag ska få åka till avdelning. Tre alternativ finns. Ortoped (aldrig varit där), neuro (helt okej men lite tråkigt), Onkolog (trots allt nybyggt och en patientmatsal överlägsen övriga jag varit på). Det landar i ortoped troligtvis för att det blev rum ledigt där först. Det är precis som övriga avdelningar jag varit på, bra personal. Får också ha besök vilket är skönt med tanke på hur tråkigt det är att ligga själv och kolla på SVT och Tv4. Får fylla i papper och får i mig lite riktig mat. Har ökad fallrisk men kissar bra, så 1/2 vilket inte bara är dåligt. Trots att jag inte ramlat på flera år, i alla fall nykter.

 

På måndagen blir jag förflyttad från ortopeden till onkologen. Eftersom jag inte är superkorkad så fattar jag att vi pratar nya metastaser. Stora frågan är var dessa tumörer sitter någonstans. Hjärnan eller ryggmärgen? Den frågan har tyvärr svaret båda två. Hjärnan har flertalet nya metastaser. Minst fyra, kan vara fler. Ryggmärgen har två kluster av metastaser. Två i nedre delen, mest troligt de som påverkar benet och de jag har märkt av. Samt ett kluster högt upp mot nacken. Det går ej att skära bort. Dels för att det är svårt att ta bort något i ryggmärgen utan stor risk för att jag kan bli en ”grönsak” och att det är på så många ställen. Strålning utesluts av samma anledning, det går inte att stråla varken hela ryggraden eller hela hjärnan. Cancern är för spridd och i stället startas en palliativ behandling som ska försöka bromsa i sämsta fall och ta bort tumörer i bästa fall. Fungerar det dåligt så finns det fler sätt att försöka förlänga mitt liv. Behandlingen sätts i gång omgående.

 

Jag får göra lite övningar, hjärnan fungerar som den ska trots nya metastaser. Har nämligen högre kognitiva funktioner helt utan anmärkningar. Kan stå på ett ben och gå ner 45 grader på höger ben men bara 30 grader på vänster innan det stramar rejält.

 

”Underben: Slanka.”

 

Får träffa fysioterapeut på tisdagen och det tar 30 ­– 40 meter innan krampen i benet blir så stor att jag har svårt att fortsätta gå. Så dagen efter får jag besök av fysioterapeuten och en arbetsterapeut för att prova ut rullator och rullstol. Får reda på att ens hjälpmedel ska få namn. Det ena snor jag rakt av från min vän G och döper rullatorn till ”Hjulius” och rullstolen får namnet ”Åke”. På torsdagen får jag åka hem. Under detta korta besök, som fem dagar är för mig, träffar jag min kurator två gånger. Trots det är det inte särskilt enkelt att sortera tankar. Nu är det någonstans fullständigt på riktigt. Cancern kommer mest troligt att vinna, med tanke på hur många metastaser jag haft sedan läkarna upptäckte hjärntumörerna. Den finns nämligen överallt nu. I huden, i lymfsystemet och i blodet. Med det sagt så släpps jag inte vind för våg av onkologerna. Det ska röntgas varannan-var tredje månad. Då även magnetkameraundersökning. Det tas blodprov varje månad och EKG en gång i kvartalet. De har inte gett upp när det kommer till att hålla mig vid liv så länge det bara är möjligt.