henkescancer.blogg.se

Tillbaka till avdelningen och jag får ett eget rum. Jag är inte alls lika pigg eller positiv som jag var direkt efter operationen. Tydligen sitter min positivitet i mitt blodvärde. Det har rasat från 152 till 82 under natten, på grund av blödningen. Jag förstår inte så mycket medicin. Men jag kan lite matte. Det är 46 % lägre. Å nej, jag tror inte min positivitet sitter i blodvärdet. Då hade jag varit mycket mer positiv idag.

Dagen efter vill de ha upp mig ur sängen. De är i det här fallet alla som jobbar på stället. Jag får hjälp upp så jag kan sitta på kanten. Allt snurrar. Jag reser mig upp. Det snurrar ännu mer. Jag avbryter försök till motion. Har även syrgas för att jag inte syresätter tillräckligt. Får en så kallad PEP-pipa. Den ska jag blåsa i 3x10 varje timme. Det är jätteofta. Jag når inte de siffrorna, men jag kämpar på. Däremot står det i journalen.

Har god teknik med PEP

Det betyder att jag kan blåsa ut luft genom munnen. Det har jag en god teknik i. Så behöver ni någon som ska blåsa ut luft genom munnen så kan ni höra av er för en offert. Har goda vitsord som sagt.

Får även godkänt att flyta, det betyder dricka klara drycker. Klarar även första undersökningen av trycksår. Inte ett enda. Men ni kanske minns att jag inte ens var i riskzonen. När jag ändå skryter kan jag passa på att påpeka, två dagar efter operationen. Inte ett enda fall. Nu har jag mest legat i sängen. Men inte ett enda fall! Däremot har jag förhöjd fallrisk på grund av min yrsel.

På kvällen ökar yrseln och jag blir väldigt blek. Mitt blodvärde är nere på 74. Sambon tjatar till mig blod. Jag får en påse blod, allt känns okej. Lite varm och flammig i ansiktet. Vid andra påsen blir jag ännu rödare i ansiktet. Så mycket att det avbryts.  Har även hallucinationer under eftermiddagen. Främst ser jag höns på rummet. Många höns. Båda bruna och vita. Ingen tupp.

Måndagen (jag opererades tisdagen veckan innan) kommer och jag har fortsatt svårt att komma igång med att röra mig. Lyckas gå lite men inte alls så mycket som alla hoppas och vill. Har även svårt att få i mig mat, är illamående och mår helt ärligt ganska dåligt. Läkarna hade som förhoppning vid operation att jag skulle kunna åka hem senast på måndagen. Så blir inte fallet. Men jag blir av med katetern. Så nu måste jag upp ur sängen. Jag har rejält ont i magen och de skiktröntgar mig. Tar lite mer tid på sig denna gång. Inget, har bara blåmärken, på insidan.

Får även börja äta under måndagen. Men det går inte så bra. Har svårt att äta hela portioner av den smaklösa maten som erbjuds. Får i mig 450kcal på hela dygnet. Det är inte i närheten av vad de hoppades på. Annars präglas måndagen främst av att alla undrar hur min avföring är. Vi kan säga såhär. Den är inget att skryta om.

Under onsdagen är jag så äntligen mer mobil. Jag går ute i korridoren med bara droppställningen som stöd. Jag orkar dessutom gå ett helt varv på avdelningen. Denna imponerande bravad gör mig redo för hemgång. Glad i hågen över detta beslut, beställer jag stekt falukorv och rotmos till lunch, en riktig vinnarlunch. Det var det inte. Om man zoomar bilden så kan man se att det finns ingen stekyta på den falukorven. Den är kokt. Falukorv ska ätas rå, grillad eller stekt. Inte kokt!

Fysioterapeuten påpekar att jag ska stiga upp genom rulla över på sidan och sen använda de där sidomagmuskler (som vi aldrig lärde oss namnet på) för att resa mig upp. Uppmuntrar även dagliga promenader och att ta kontakt med vårdcentralen om jag har frågor. Det har jag inte. Har lärt mig uppstigningstekniken. Promenadtekniken har suttit helt okej senaste 29 åren, så den är klar.

Min onkolog kommer till avdelningen. För att informera om nästa steg. Två veckor framåt låter rimligt tycker hen. Det beställs även en ny helkroppsscan i mitten av december. För att säkerställa att inget nytt har uppdagats efter de båda operationerna. Ett återbesök bestäms även ske under tredje veckan i december, förutsatt att de har fått svar då. Det har de inte.

Jag skickas hem efter fyra vaccinsprutor. Mjälten hjälper även till när det kommer till immunförsvaret. Tydligen. Får även med mig Oxycontin och Oxynorm hem. Käkar Oxycontin dagligen gånger två. Lägsta dosen. Den skulle höjas så småningom och leda till ett beroende. Men det kommer vi till. 

Nästan en vecka senare plockar en distriktsköterska på vårdcentralen mina agraffer. De ser ut som häftklamrar, och tas bort väldigt enkelt. Har fortsatt problem med orken. Motionerar jag så blir jag helt sängliggande nästa dag. Har försökt få i mig näringsdryck som jag fick med mig hem. Det funkade inte nu heller. Äter inte i närheten av vad jag bör. Men försöker.

12 dagar efter jag blev utskriven, så ska jag tillbaka till akademiska sjukhuset för inskrivning inför halsoperationen. Mår den här dagen ganska bra. Har klarat hela sista veckan med enbart Oxycontin och Paracetamol. Ingen Oxynorm. Nu vägs jag igen. 80 kg jämt. 1,5 kg mindre än tre veckor tidigare.

Hint: den kommer inte stiga närmsta tiden.

Än en gång. Låg risk för trycksår. Ingen förhöjd fallrisk. Fortfarande stabil. Trots tre veckor äldre. Nästa dag ska jag vara på plats 07:00. Vilket jag är. Det är dock kö till operation. Så 07:45 får jag så äntligen kläder och id-band. Vid 10-tiden är jag nere vid operation. Den härliga kombinationen av fentanyl och propofol sprutas in i mina vener och jag somnar gott.

Vid operationen så skär de upp huden och sen lägger den över mitt ansikte, för att se rakt in i halsen. Det berättar kirurgen med lätt röst efteråt. Personligen tycker jag det är lite för mycket information, men hey har jag fått den tycker jag ni också ska få ta del av den. De plockar ut så många körtlar de kan (alla på vänstersida av halsen). Jag blöder en hel del. Detta eftersom jag äter blodförtunnande medicin på grund av att mina blodplättar är på tok för många. Operationen drar därför ut på tiden, den beräknades ta två till tre timmar. Men tar nästan sex timmar. De rör en hel del nerver och när jag vaknar har jag ingen känsel från bakom örat och längs käkbenet hela vägen fram till hakan. Merparten av det släpper. Men har fortsatt ingen känsel i nedre delen av örat till dagens dato. Det kunde dock varit mycket värre. Nästkommande dag är de glada över att jag kan röra vänster axel, kunna blåsa upp kinderna och blinka. De hade alltså chansen att göra mig väldigt obehaglig. Jag är glad att de inte tog den.

Självklart svullnar det upp en hel del. Även invändigt. Så om det var svårt med mat innan, blir det inte enklare nu. Kommande dagar blir det en hel del soppa. Under fredagen blir jag så utskriven. Inga problem med att röra mig efter operationen. Men jag har ont. Riktigt jävla ont. Nu blir Oxynorm räddningen. Paracetamol räcker inte.

Tanken är att vi denna fredag ska flyga ner till Malmö för att närvara vid min brorssons dop. Jag som fadder. Inser att det flyget kommer jag inte palla kliva på. Vi kommer behöva vaska flygbiljetterna. Bokningen på Stora Herrestads gästis kommer också brinna inne. Jag ringer dit för att informera om att vi inte kommer dyka upp. Med avsikten att informera samt få reda på vad vi ska betala, eftersom vi avbokar samma dag. I telefonen får jag frågan hur det kommer sig att vi bokar av samma dag. Jag svarar:

Jag gjorde en akut canceroperation i onsdags och har inte återhämtat mig tillräckligt för att kunna resa.

Mannen i telefonen blir tyst. Sen säger han:

Vanligtvis så vill vi ha betalt när man avbokar samma dag. Men jag har inte samvete att ta betalt av dig i den här situationen.

Så om ni någon gång har tänkt semestra i eller kring Ystad så kolla in Stora Herrestads Gästis. Slänger med en länk: http://storaherrestadgastis.se/

Det här är inte ett samarbete. Utan de gjorde bara min dag lite lättare när jag redan mådde piss över att jag skulle missa dopet och hade kraftiga smärtor.

Så kommer lördagen. Jag får vara med på hela dopet och presentöppningen genom facetime. Det blir känslosamt över att få se hela familjen uppklädd och glada.

Helgen flyter, jag fortsätter alltså med flytande kost. På måndagen ringer så telefonen. Det är läkaren på kirurgen som vill kolla så allt är bra. Det är relativt bra då. Jag tog en Oxynorm vid 06 när jag vaknade på grund av smärta. Mina blodplättar är fortfarande för många. Men allt ser annars bra ut.

Vi äter lunch. Sen kommer kramperna.